SCIFs historia
Sveriges Centralförening för Idrottens Främjande (SCIF) bildades 1897 och var landets första slagkraftiga riksorganisation inom idrotten. Det var SCIF som fördelade det statliga idrottsstödet och som lämnade bidrag till byggandet av idrottsplatser.
Efter grundläggande arbete av major Viktor Balck (1844 - 1928) - "den svenska idrottens fader" - , ryttmästare Sven Hermelin och löjtnant Clarence von Rosen uppvaktades HKH Kronprins Gustaf och man enades om att bilda en central idrottsorganisation i landet.
Den 7 maj 1897 bildades på Slottet i Stockholm Sveriges Allmänna Idrottsförbund, SAIF, som senare bytte namn till Sveriges Centralförening för Idrottens främjande, SCIF.
Med Viktor Balck i spetsen tog föreningen också en rad initiativ, bl a till anordnandet av de Nordiska spelen, till idrottsmuseal verksamhet, utställningar och idrottsplatsbyggen. Östermalms IP i Stockholm är ett exempel på SCIFs verk.
Det var SCIF som ledde arbetet med att få de olympiska spelen 1912 till Sverige och Stockholm. Det var också SCIF som initierade och genomförde byggandet av Stockholms Stadion till dessa olympiska spel. Torben Grut (1871-1945) var arkitekten.
I början av 1930-talet förändrades föreningens roll. Riksidrottsförbundet (RF) tog då över fördelningen av statsanslaget. SCIF fortsatte att ge ut sin årsbok Blå Boken och ägnade sig fortsättningsvis åt att på olika sätt stödja idrotten.
Den 1 januari 2000 tillträdde den elfte ordföranden under föreningens drygt 100 år, Ulf Lönnqvist, utsedd av HM Konungen som tillika är föreningens beskyddare.
